Nu ska ni få veta hur det började det när vår familj blev med hund.
1998 kom Dick, en riesenschnauzerhane på åtta månader, som vi hämtade hos Schnauzertorpets kennel. En åtta månaders riesenschnauzer som första hund var helt galet. Dick fick fostra sig själv, han var en klok och fin hund som blev sju år gammal.
När Dick var fyra år skaffade vi Kasper, en svart dvärgschnauzer på åtta veckor. Ett år senare kom Sara, en silver-svart tik. Några år efter de hämtade vi Doris.
År 2001 flyttade vi till en liten gård i Skogstorp utanför Skepplanda och där bodde vi i sju år innan vi flyttade till ett litet hus utanför Trollhättan. Huset har tidigare varit en skola men är nu privatbostad. Husets namn Mariannebo kommer från en tidigare ägare som hade två barn, Marianne och Bo. Eftersom det redan står Mariannebo på huset så var namnet på vår kennel redan klart, Mariannebos kennel.
Kasper och Doris fick en kull på fyra valpar, där sparade vi Carmen och Chip-Chip.
Chip-Chip fick sitt namn när vi kom hem från veterinären och upptäckte att hon hade två chip, ja så kan det gå med en stressad matte som lyfter upp en till veterinären två gånger. Carmen fick sitt namn för att det låter som operasång när hon skäller.
Andra kullen Doris och Kasper fick blev fyra hanar och en tik. Då fick tiken, som vi döpte till Klara vara kvar. Hon är en liten tuffing som ser ut som en mini-riesen. Det är många som kommer fram och frågar "Är det en riesen?". Då säger jag "nej, det är en kraftig dvärgschnauzer".
För 12 år sedan träffade jag på rasen Petit Brabancon, men då blev det inte den rasen. Den har dock alltid funnits i bakhuvudet och nu har vi tre underbara små hundar Tyko, Jo-Jo och Patootie. Det som gjorde oss så fäst vid rasen var att de är så signalstarka gentemot andra hundar.
Vi vill passa på att tacka vår dotter Carin och Andreas Tillman för konstruktionen av hemsidan, samt Anna- Karin Augustsson för all hjälp med de fina bilderna.
Så nu vet ni lite om oss. Hör gärna av er.
Prata hund kan aldrig bli för mycket eller för enformigt. |